Sverige har haft en av världens starkaste bostadsmarknader de senaste 30 åren. Det har gjort att vi blivit vana vid att se vårt hem som en riktigt bra investering! Det behöver i sig inte vara fel, men det finns andra problem med att fokusera för mycket på värdet på sin bostad.

Att vara ”house rich but cash poor” är ett amerikanskt begrepp som syftar till att man har en för stor del av sina pengar investerade i sin bostad istället för att ha en del av dem på exempelvis sparkonto eller i fonder.

Hur blir man ”house rich”?

Ärligt talat så brukar de flesta över tid samla på sig ett ganska stort värde i sitt boende. Och det i sig är såklart inget problem! 😊 ”House rich” blir man på två sätt:

1. Värdet på bostaden tenderar att öka över tid. Eftersom bostaden är en så stor investering så skapar prisuppgången över tid ett stort värde. Ofta mycket större än våra andra besparingar. Bolånet skapar en rejäl hävstång som gör att vi får en mycket större avkastning än vi kunnat få annars.
2. Vi amorterar ganska flitigt på våra bolån. I början finns en tvingande amortering vilket ju kan ses som ett slags sparande, men många fortsätter också att amortera mer än vad de behöver över tid.

De här två sakerna tillsammans innebär inte sällan att någon i 50-årsåldern har flera miljoner av värde i sin bostad kvar när bostaden är såld och lånen avbetalda. Och det är idag inte alls ovanligt med pensionärer som har helt obelånade bostäder!

Varför blir man ”cash poor”?

Så här långt finns egentligen inget problem. Risken uppstår istället när vi fokuserar lite för mycket på punkt 1 och 2 ovan. Här är några exempel:

Vi köper för stort och för dyrt:
Eftersom vi är vana vid att se huspriserna stiga ser många ingen risk i att maxa bolånet och köpa en så stor eller dyr bostad som de har råd med. Även om det på sikt ofta bygger upp ett stort värde i huset leder det till högre kostnader som gör att vi månadssparar mindre i andra tillgångar som exempelvis fonder på vårt ISK. Vi har skrivit om det här i ett annat inlägg: ”Större hus eller miljonär på 10 år?”. Där finns också en bra läsarkommentar som visar på hur många ofta tänker! Att investera stora pengar i sådant som höjer värdet på huset leder i grunden till samma situation.

Vi amorterar för mycket när det inte längre behövs:
Idag ser reglerna för amortering ut så här: Har du en belåningsgrad över 70% av bostadens värde ska du amortera 2%, och har du en belåningsgrad över 50% ska du amortera 1%. Under 50% belåning behöver du inte amortera alls.

Många amorterar dock mer än de behöver, särskilt när de nått 50% belåning. Genom att amortera istället för att spara ”låser du in” ännu mer pengar i huset. Du går också miste om den högre utväxling som pengarna du amorterade skulle ha haft på börsen.

Att ha en belåningsgrad på 50% är redan en extremt låg risk och det finns därför ingen riktig anledning att amortera mer utan istället spara pengarna på annat sätt.

Allt detta leder sammantaget till att man sparat mindre pengar än vad man annars skulle kunnat göra. Du har blivit ”House rich, cash poor”.

Så vad är egentligen problemet?

Så länge du har mycket god ekonomi och ett bra sparande finns egentligen inget stort problem, men det är ändå onödigt.

Idag finns många pensionärer som kämpar med lite för låg pension men har ett helt avbetalt hus. Den pensionären hade haft ett rikare liv med ett litet bolån kvar och kanske en miljon extra att spendera under pensionen. Som pensionär blir det successivt också svårare att ta nya bolån, så pengarna är inlåsta i huset tills det säljs.

Många som inte nått pensionen resonerar för övrigt också så, att de sparar delvis genom sin bostad som en dag ska säljas. Kanske när barnen flugit ut eller det är dags för pension. Men dels tycker vi att det är onödigt att ”låsa in” så mycket pengar på det sättet och dels så är det många som faktiskt inte vill sälja huset man bott i under 20-30 år när den dagen kommer.

Det finns också få saker som slår tryggheten och frihetskänslan i att ha pengar tillgängliga. Vi måste alla ha någonstans att bo och när det oväntade händer eller du vill göra en positiv förändring i livet är det första vi tänker på såklart inte att vi ska sälja bostaden och flytta till mindre. Även om det såklart går!

Tidigt i ditt vuxenliv tycker vi inte att du ska oroa dig så mycket för det här alls. Man behöver ofta maxa bolånet för att ens få den där 1:an eller 2:an man verkligen vill bo i. Köp den, tycker vi! Samma sak när det är dags för ett rum till, kanske när första barnet kommer.

Men i takt med att du blir äldre och bostäderna blir större kan det vara värt att samtidigt se över ditt sparande. Kan du inte spara 10% av hushållets inkomster varje månad samtidigt som du köper ett större boende bör du vara lite uppmärksam på detta fenomen.

Och för dig som fortfarande amorterar på bolånet trots mycket låg belåningsgrad tycker vi verkligen att du ska fundera på vad de pengarna kan göra för bättre nytt i ditt liv. Antingen här och nu eller som en bättre pension.

Vad tycker du om begreppet ”house rich, cash poor”? Kom gärna med dina tankar i kommentarerna!

//Annifrid & Björn

PS: Det finns två situationer som vi inte nämner här…

• Du som verkligen känner dig obekväm med att ha lån ska såklart fortsätta att amortera. Men för dig är det särskilt viktigt att ha det här i åtanke.
• För dig som har det tufft ekonomiskt förstår vi såklart att första prioritet är att bo någonstans istället för att spara. 💜 Vårt tips gäller främst för den som har möjligheten att välja mellan större boende / amortering eller att spara lite mer.